[ Mitt ibland oss... ]

DATUM: 2012-05-10

Detta som jag tänker skriva nu har jag funderat fram och tillbaka om...
Ska jag dela med mig av detta till alla eller ska jag låta det vara och bara dela med dom det direkt berör? Jag kom inte fram till något bra svar, så jag väljer att dela med mig.


När jag va yngre drömde jag såkallade sanndrömmar ibland. Tänkte inte så mycket mer på det. När jag gång på gång fick deja vu känslor så kände jag mig bara konstig. Sen va det hyfsat lugnt några år tills jag och Joni flyttade till lägenhet nr.2 för vår del (bor i nr.4 nu). Älskade den lägenheten. Efter ett tag kände jag mig iakttagen och fick rysningar. Det blivande barnrummet gav skumma vibbar och det va alltid kallt trots att dom hade varit och kollat ventilationen flera gånger och sagt att allt va som det skulle. Även hallen gav mig kalla kårar.

Känslan av att vara iakttagen höll sig kvar. Ibland mer, ibland mindre. Det va så pass stark energi i den där lägenheten så att t.o.m Joni kände sig illa till mods till och från. När jag sedan märkte att även Sebban som bebis reagerade på hallen och sitt rum, så blev jag typ skraj. Då insåg jag att det inte bara va jag som fick för mig grejer.

När han sedan blev lite äldre höll det fortfarande i sig. Vi kunde sitta i vardagsrummet och han lutar sig och tittar förbi mig ut mot hallen för att sedan följa något med blicken. Samma sak en annan gång när vi satt i köket mittemot varandra... Vi satt och höll på med något tillsammans när han plötsligt lutar sig och tittar bakom mig och med ett leende säger; hej! Precis så som han brukade göra när det kom hem vänner på besök. Då va jag inte kaxig.

Flera gånger ringde jag till Joni och nästan grät för att jag verkligen kände mig iakttagen. Bönade och bad att han skulle komma hem för jag va verkligen rädd.

Vi pratade inte så mycket om det till andra... Sen någon månad senare kom en väninna från en annan del av landet hem till oss och skulle sova över med hennes son som va lite äldre. Dom skulle sova i Sebbans rum under vistelsen.

Dom gick och la sig i rummet på kvällen och efter ett tag kommer min väninna ut och säger att hennes son vägrar låta henne släcka taklampan. Jag fattar direkt, men låtsas som ingenting och hon undrar om jag kan prata med honom. Går in och insisterar på att släcka lampan, men han totalvägrar och säger att lampan måste vara tänd. "Han sa att lampan måste vara tänd annars kommer dom och tar honom", sa min väninna. "Dom?" undrade jag... "Ja, det måste vara tänt annars tar spökena honom säger han...", fick jag till svar.

Försökte skoja bort det medans jag mycket väl visste vad som va på gång. Sa att det finns inga spöken och undrade vart han såg dom isåfall. "Där", sa han och pekade upp mot taket och lät fingret svepa i en rörelse över taket medans hans blick följde något. Till slut gick han med på att släcka i taket, men lampan i fönstret skulle vara tänd. Jag valde att inte berätta något för min väninna om vad vi varit med om i lägenheten förrän hennes vistelse va över och hon inte skulle sova i rummet något mer...


Några år senare:
På en utlandssemester för inte så längesen hade jag redan hade "sett" vad som skulle hända innan det hände. Tänkte testa mig själv; "Det här känner jag igen...och nu kommer det här och det där att hända" och efter någon timme så hände precis det (!) och personerna kom i samma ordningsföljd och hade samma färger på tröjorna som det jag hade "sett" innan. Lite creepy. Det va först då jag faktiskt började bli mer uppmärksam på vad som "kommer" till mig.


Efter resan så har det varit ganska lugnt, tills för några dagar sedan. Skulle hälsa på min älskade väninna i hennes nya lägenhet för första gången som hon hyr i andra hand. Kommer dit på eftermiddagen och knallar in. Märker direkt att det är väldigt mycket energi i ena delen av lägenheten. Säger inget utan går husesyn, men undviker att gå in i det rummet som det känns mest ifrån. Kikar in och säger; "superfin lägenhet ju" och vi fortsätter vår eftermiddag/kväll i hennes vardagsrum. Hela tiden känner jag mig iakttagen från det rummet och en bit in i hallen. Konstant, men jag säger inget. Efter några timmar ryser min väninna till och berättar att hon får rysningar och kalla "svepningar" längsmed sidan av armen och kroppen. Hon nämnde att hon trodde hon höll på att bli sjuk, men svarade henne; "Ne, det är för att du har spöken här". Jag kunde inte hålla mig. Hon va tvungen att få veta... Hennes reaktion kommer jag aldrig glömma.

Hon ser orolig ut och frågar gång på gång om jag skämtar och driver med henne, men försäkrade henne om att det gjorde jag verkligen inte. Sa lugnt att jag kände av något redan när jag klev in genom dörren, men att hon inte behöver vara rädd... Hon frågade vad jag kände och jag berättade att det är väldigt stark energi i hennes sons rum och en bit ut i hallen. Och att jag kände att någon tittade på mig hela tiden. Då såg jag panik i hennes ögon.

Då fick jag bekräftat.
Hon hade känt av vissa grejer också. Precis från det rummet och i hallen. Hon berättade att hon inte vågat berätta för någon vad hon känt och varit med om. Hon trodde att hon hittat på en massa saker och skrämt upp sig själv, men nu när hon hörde mig berätta samma saker och eftersom hon vet att jag känner av sådana saker, så började hon berätta vad som egentligen händer innanför väggarna.

Hon sover i vardagsrummet och hennes son i andra änden av hallen. Hon känner sig konstant iakttagen och har inte sovit en hel natt sedan hon flyttade in. En natt vaknar hon av en jäkla smäll från hennes sons rum och sonen börjar gråta hysteriskt. Hennes första tanke va att han hade ramlat ur sängen, men när hon kom in i rummet satt han på knäna i sängen och stirrade in i väggen och bara skrek och grät. Han vägrade sova i sitt rum och har inte gjort det sedan dess...

På nätterna vaknar hon av kraftiga smällar från den delen av hallen och en natt plingade även hennes sons ringklocka på hans cykel som stod i hallen.



Hon följde med mig hem den kvällen och sov hos mig. Hon skickade även ett mess till den kvinnan hon hyr lägenheten av och undrade om hon hade märkt av något konstigt när hon bodde där. Hon skrev inte vad jag hade känt av eller vart i lägenheten. Svaret fick t.o.m mina nackhår att resa sig. Jag fick det bekräftat ännu en gång. Hon berättade att hon och hennes dotter också hade haft "besök". Känt sig iakttagna, hört smällar och märklig energi i precis samma rum och del av hall som mig och även min väninna. Känslan jag hade fått va att det va en man och den kvinnan berättade att mannen som hade bott där innan henne hade dött i lägenheten.
Min kompis va vid det här laget livrädd och bävade för att gå tillbaka till lägenheten. Jag sa att hon borde "prata" med "honom" och be honom tona ner sig lite för att hon blir rädd. Både för sig själv och för sin sons skull. Hon svarade att hon kanske borde göra det, men att hon inte vågade. Hon va extremt rädd för att få "svar" tillbaka.


Idag träffade jag min väninna igen och hon berättade att häromdagen hade det varit hemskt i lägenheten. Det hade smällt efter henne när hon gick i lägenheten och då hade hon rusat in i ett annat rum och gråtit och skrek åt "honom" att låta henne vara. Att lämna henne och sonen i fred för att hon är livrädd när han håller på. Då hör hon en smäll i badrummet, sen ett par smällar i hallen för att sedan avslutas med en rejäl smäll i hennes sons sovrum. Efter det hade det varit helt lugnt i lägenheten. Jag hoppas för hennes skull att det lugnar ner sig och att hon kan bo kvar...




Jag vet att detta låter helt jävla vrickat. Att det är bluff och båg. Men jag gör en chansning. Jag väljer att dela med mig av vad jag känner. Jag påstår inte att jag ser spöken för det gör jag verkligen inte. Däremot så känner jag av energier. Vet inte hur jag ska förklara. Jag bara känner. Jag försöker inte känna, utan det bara kommer till mig.

Detta är inget jag går runt och snackar om utan har hållt det ganska privat fram tills nu. Jag gillar inte att prata om det med folk pga rädsla för att bli klassad som en weirdo. Därför håller jag tyst om känningar ibland just för rädslan för att bli dömd. Fick jag välja själv så skulle jag inte vilja känna av sånt här då jag tycker det är lite obehagligt...



|Printat av| Emma

<3

Datum:2012-05-10 Klockan:22:22:17
Hemsida: http://homemadebyemma.blogg.se/
|Printat av| Mäd

Hehe välkommen i klubben :P

visst ere läskigt ibland...för man känner ju verkligen när det är en "dålig" energi...å när det är en "bra" energi så känner man att man inte behöver oroa sej...e de bara energier du känner? du har inte sett något konstigt eller hört någon säga nåt? man känner sej som ett riktigt pucko när man nämner sånt här...men vissa saker går bara inte å förklara bort...kul att du dela med dej av detta =)

Datum:2012-05-10 Klockan:23:15:09
Hemsida: http://madebymad.blogg.se/
|Printat av| sabina

men shit vad obehagligt!

jag tycker du borde kolla upp och gå på sånna där "mediala kurser" och utveckla det här så du slipper vara rädd och vet hur du ska hantera dina känslor. =)

Datum:2012-05-11 Klockan:07:21:30
Hemsida: http://sabinabergstedt.blogg.se/
|Printat av| Grandinarn

Mäd: Bara energier. Inget annat. Och tur är det. För då skulle jag skita på mig kan jag meddela! :)

Datum:2012-05-11 Klockan:07:40:09
Hemsida: http://ceekaay.blogg.se/
|Printat av| Helen

Du har aldrig känt något i vårt TV-rum då??

Datum:2012-05-11 Klockan:13:51:02
|Printat av| Grandinarn

Helen: Nope. Har inte känt av något alls i ert hus faktiskt. Det är er tv som är störd bara och skrämmer skiten ur mig! HAHA.

Datum:2012-05-11 Klockan:16:15:30
Hemsida: http://ceekaay.blogg.se/
|Printat av| Gunsan

VÄNNEN!!!

Du måste ha en enorm energi runt om dig.

Har jag inte talat om det förut, så kan jag tala om för dig att "Janne" har varit och hälsat på mig minst 2 gånger sedan han dog för 10 år sedan nu i aug.

Jag mailar över händelserna till dig!!

MÅNGA KRAMAR!!!

Datum:2012-05-13 Klockan:11:05:31
|Printat av| Gunsan

VÄNNEN!!

Jag lovar att hälsa till "Janne" från dig nästa gång vi "ses"!

MÅNGA KRAMAR!!!

Kramar från "Benke" också!

Datum:2012-05-13 Klockan:16:55:21

|BARA ATT BÖRJA KOMMENTERA|

Vem är du?

VIP?

E-mail

Din Blogg

Kommentar: