[ När lill-SeBBe kom till oss ]

DATUM: 2008-03-25


Tänkte berätta lite om dagarna innan, samt dagen då lill-Sebbe kom till världen. :)

Började med att jag låg hemma 2dagar med värkar... Märkte att dom hade ändrat karaktär. Dom kändes ordentligt och dom höll i sig ett bra tag. Ibland hann det inte gå mer än någon minut mellan dom.
Obehaget i värkarna under dom 2dagarna innan förlossningen resulterade i att jag inte fick sova en blund. Lyckades sova 2-3tim första natten, men andra natten va det helt kört. Låg i fosterställning i soffan och flåsade mig igenom värkarna som en idiot.
¤


Som sagt så va smärtan under värkarna olidlig under andra natten. Ingen sömn alls. Men envis som jag är + rädslan för att åka in för tidigt till BB, gjorde så att jag härdade ut. Låg och väntade ut en värk och skulle precis resa mig och passa på att springa på toaletten mellan värkarna, men då kände jag att det hände något i magen.

"Oh no! Vattnet får INTE gå här så att jag förstör våra vita fluff-mattor!",
hann jag tänka och skyndade mig in i badrummet och studsade (ajaa...studsade kanske är lite att ta i) i badkaret för att upptäcka att det droppade blod/brun/gul vätska.

Ropade lite smått desperat på Joni och på en microsekund stod han nyvaken och sådär gulligt ruffsig i skallen! *hahaha* Han har aldrig varit så snabb! :)
Där satt jag på huk i badkaret droppandes...smått förvirrad eftersom jag inte visste om det va vattnet som hade gått eller vad det nu va. Så det blev till att bläddra lite i "GRAVID"-boken där i badkaret. Vilken syn!*haha*
Det stod att om det va vattnet som hade gått och det va missfärgat så skulle man kontakta BB direkt. Jaaahopp...så det va ju bara att ringa och förklara läget. Blev beordrad att komma in direkt.

¤

Va på plats typ 06.15.
Väl inne i undersökningsrummet så möttes vi av en riktig Uppsala-kändis! Ann, barnmorskan från programmet "Sjukhuset". Joni som va måttligt trött såg inte att det va hon, medans jag direkt efter att hon hade lämnat rummet utbrast: "Åååh, det va ju hon!!! ANN!!" *jätteglad och log mitt bredaste smile*

Blev kopplad och fick göra en CTG. Visade att jag hade starka värkar och att dom va täta. Men dom trodde att det bara va slemmisen som hade gått och inte vattnet efter att jag hade beskrivit vad vi hade sett i badkaret. (skippar äcklig beskrivning av slemproppen) :)Då sjönk modet lite och då va vi typ säkra på att vi skulle bli hemskickade igen...Men så ville dom ändå göra en koll... Det visade sig att jag va öppen 5cm så det va bara att stanna kvar. :) *skönt*
¤

Så va det skiftbyte och Ann "the kändis" skulle gå hem och sova. :) Jag fick träffa första dag-skiftet och sen blev vi visade till ett förlossningsrum. Provade på lite olika grejjer som skulle underlätta värkarna. Började med att ligga upp mot den uppfällda sänggaveln på en sacko-säck. Va helt ok sådär i början, men man blev ganska trött i benen. Är ju inte så himla vältränad om man säger så. ;)Fick även prova på en pilatesboll som va DUNDER! Asskönt att bara sitta och vagga lite på den.
Men sen ville dom att jag skulle upp och gå med en gravid-rullator *skrattar* så att bebben skulle pressas ner ännu mer i bäckenet. Det kändes! Det blev ett helt annat tryck i värkarna...Oh my God!
   

¤

Dom frågade gång på gång om jag ville ha smärtlindring, men envis som en kossa tackade jag nej. Ville klara det så långt det bara gick på egen hand... Plus att epidural kom inte ens att tänka på! Blir en riktig mes när det kommer till nålar! :)
Efter många om och men så frågade hon ännu en gång om jag inte ville ha iaf lustgas. Då gjorde värkarna så ont så jag pep fram: "Jaaa...ok...man kan ju faktiskt prova lustgasen...."


Sagt och gjort, men jag började försent in i värken så jag började hyperventilera i masken... Det skulle jag inte ha gjort.*haha* Det sa bara PANG så kändes det som att jag hade varit ute och festat en hel kväll. Snurrade och jag kände mig helt groggy.

Pekade på det jag trodde va spypåsarna på väggen bakom barnmorskan och mumlade fram:
"Är det där spypåsar?"
Varpå hon svarade:
"Ja..."
Jag:
"Bra. Då kan jag ta en sån..." *skrattar*

Blev lätt yr och jag hade hört från andra att man kunde börja spy som en annan tok av lustgasen, men jag klarade mig och den blev snabbt min bästa vän! :)

¤


När krystvärkarna väl drog igång så dröjde det inte länge alls förrän min lill-Sebbe va ute. Men det är en del där i slutet som jag inte kommer ihåg riktigt. Hade ingen tidsuppfattning alls. Va helt groggy av lustgasen, men Joni sa att det inte tog lång tid alls.
¤

Sen va det dags för skiftbyte igen och barnmorska nr.3 kom in och presenterade sig. Började krångla och envisas med att jag skulle kura ihop mig som en boll med knäna uppe i nyllet typ. HUR smidigt är det då på en skala när man är stor som ett hus??!! Idiot! Va så förbannad, men töntig som jag är så sa jag inget utan snäste att det inte gick och att hon fick vänta.

Ville bara skrika: "Tycker inte om diiiiig!!!!"

Kommer ihåg att hon frågade om jag ville känna på huvudet som nu va synligt. Vimsig som jag va så sträckte jag ner handen och kände på huvudet. "Aaa...en massa hår...så!...kom ut nu....", tänkte jag bara.
Och vips så hörde jag skrik. Han va äntligen här! Kl.14.21.
När dom la honom på min mage så va det första jag sa: "HAN HAR SNOPP!" med bredaste smilet på hela BB. Joni hade fullt upp och räkna alla fingrar och tår och hade inte en tanke på att kolla om bebben verkligen hade en snorre som läkaren på könsultraljudet hade sagt. :)

¤


Det som är skumt är att jag inte kände när huvudet och kroppen kom ut. Kände bara att det sved och jag va så förvånad över att det sved så långt upp. Kändes som att det inte ens va i närheten av hålet. :) Skumt.
Men jag sprack bara typ 1cm neråt, men sen hade jag djupa bristningar + bristningar på blygläpparna. Det va tydligen det som jag hade känt som att det sved.

Men förlossningen gick mycket smidigare än vad jag någonsin kunnat drömma om. Plus att det inte gjorde så himla ont som alla säger... :)

Det är som alla säger.
Det är helt klart värt det!