[ En 30+:are ]

DATUM: 2013-10-10

[ Ibland mår man bara så bra ]

DATUM: 2013-08-16

[ Att vara tacksam för det man faktiskt har ]

DATUM: 2012-12-15
Jag är en ganska negativ person tror jag.
Eller...realist enligt mig själv.

Om någon frågar hur jag mår, så svarar jag inte på ren rutin;" Jo men det är bara bra tack!" , om det inte är det. Jag gjorde det förr, men inte längre. Och det i sin tur gör väl att det ofta blir; "Jo det är bra, MEN..." *haha* Jävla negativa klimakteriekossa tänker ni säkert nu! Haha. Men då får det vara så. Faktiskt. Fine.
 
Tänker ofta att saker och ting säkerligen går åt pipan när något ska genomföras (dock inte allt såklart) och folk har ofta sagt till mig att jag ska tänka positivt. Visst. Det köper jag. Men är det inte förbannat mycket roligare om man ställt in sig på det värsta och det sen inte blir så himlans farligt? ;) Visst har jag en liten poäng iallafall? :)

Ajaaa.
Så ligger det till iallafall. Varifrån jag fick detta svammel en lördagskväll som denna vette fan . Haha. Men för att knyta ihop inlägget med själva rubriken, så insåg jag faktiskt idag att jag faktiskt är ganska nöjd. Nöjd, trots all ovisshet och alla tårar som runnit ner från mina kinder. Trots all denna oro som gnager i mig varje dag.

Jag har en egen familj. En fin familj. Mina älskade ungar. Min karl.
Vårt fina hus som jag fullkomligt älskar.
Fina underbara vänner...

...

Mmm...
Och till sist vill jag bara sända en stor varm kram till min älskade morbror...
Kämpa!

[ Just love long hair ]

DATUM: 2012-06-09


Pillade i lite extensions igår. Väldigt snabbt gick det och va väl inte sådär jättenoga vid isättningen kan jag inte påstå. Haha. Men nu sitter det där för stunden iallafall. :) ÄLSKAR LÅNGT HÅÅÅÅÅR!

[ Mitt ibland oss... ]

DATUM: 2012-05-10

Detta som jag tänker skriva nu har jag funderat fram och tillbaka om...
Ska jag dela med mig av detta till alla eller ska jag låta det vara och bara dela med dom det direkt berör? Jag kom inte fram till något bra svar, så jag väljer att dela med mig.


När jag va yngre drömde jag såkallade sanndrömmar ibland. Tänkte inte så mycket mer på det. När jag gång på gång fick deja vu känslor så kände jag mig bara konstig. Sen va det hyfsat lugnt några år tills jag och Joni flyttade till lägenhet nr.2 för vår del (bor i nr.4 nu). Älskade den lägenheten. Efter ett tag kände jag mig iakttagen och fick rysningar. Det blivande barnrummet gav skumma vibbar och det va alltid kallt trots att dom hade varit och kollat ventilationen flera gånger och sagt att allt va som det skulle. Även hallen gav mig kalla kårar.

Känslan av att vara iakttagen höll sig kvar. Ibland mer, ibland mindre. Det va så pass stark energi i den där lägenheten så att t.o.m Joni kände sig illa till mods till och från. När jag sedan märkte att även Sebban som bebis reagerade på hallen och sitt rum, så blev jag typ skraj. Då insåg jag att det inte bara va jag som fick för mig grejer.

När han sedan blev lite äldre höll det fortfarande i sig. Vi kunde sitta i vardagsrummet och han lutar sig och tittar förbi mig ut mot hallen för att sedan följa något med blicken. Samma sak en annan gång när vi satt i köket mittemot varandra... Vi satt och höll på med något tillsammans när han plötsligt lutar sig och tittar bakom mig och med ett leende säger; hej! Precis så som han brukade göra när det kom hem vänner på besök. Då va jag inte kaxig.

Flera gånger ringde jag till Joni och nästan grät för att jag verkligen kände mig iakttagen. Bönade och bad att han skulle komma hem för jag va verkligen rädd.

Vi pratade inte så mycket om det till andra... Sen någon månad senare kom en väninna från en annan del av landet hem till oss och skulle sova över med hennes son som va lite äldre. Dom skulle sova i Sebbans rum under vistelsen.

Dom gick och la sig i rummet på kvällen och efter ett tag kommer min väninna ut och säger att hennes son vägrar låta henne släcka taklampan. Jag fattar direkt, men låtsas som ingenting och hon undrar om jag kan prata med honom. Går in och insisterar på att släcka lampan, men han totalvägrar och säger att lampan måste vara tänd. "Han sa att lampan måste vara tänd annars kommer dom och tar honom", sa min väninna. "Dom?" undrade jag... "Ja, det måste vara tänt annars tar spökena honom säger han...", fick jag till svar.

Försökte skoja bort det medans jag mycket väl visste vad som va på gång. Sa att det finns inga spöken och undrade vart han såg dom isåfall. "Där", sa han och pekade upp mot taket och lät fingret svepa i en rörelse över taket medans hans blick följde något. Till slut gick han med på att släcka i taket, men lampan i fönstret skulle vara tänd. Jag valde att inte berätta något för min väninna om vad vi varit med om i lägenheten förrän hennes vistelse va över och hon inte skulle sova i rummet något mer...


Några år senare:
På en utlandssemester för inte så längesen hade jag redan hade "sett" vad som skulle hända innan det hände. Tänkte testa mig själv; "Det här känner jag igen...och nu kommer det här och det där att hända" och efter någon timme så hände precis det (!) och personerna kom i samma ordningsföljd och hade samma färger på tröjorna som det jag hade "sett" innan. Lite creepy. Det va först då jag faktiskt började bli mer uppmärksam på vad som "kommer" till mig.


Efter resan så har det varit ganska lugnt, tills för några dagar sedan. Skulle hälsa på min älskade väninna i hennes nya lägenhet för första gången som hon hyr i andra hand. Kommer dit på eftermiddagen och knallar in. Märker direkt att det är väldigt mycket energi i ena delen av lägenheten. Säger inget utan går husesyn, men undviker att gå in i det rummet som det känns mest ifrån. Kikar in och säger; "superfin lägenhet ju" och vi fortsätter vår eftermiddag/kväll i hennes vardagsrum. Hela tiden känner jag mig iakttagen från det rummet och en bit in i hallen. Konstant, men jag säger inget. Efter några timmar ryser min väninna till och berättar att hon får rysningar och kalla "svepningar" längsmed sidan av armen och kroppen. Hon nämnde att hon trodde hon höll på att bli sjuk, men svarade henne; "Ne, det är för att du har spöken här". Jag kunde inte hålla mig. Hon va tvungen att få veta... Hennes reaktion kommer jag aldrig glömma.

Hon ser orolig ut och frågar gång på gång om jag skämtar och driver med henne, men försäkrade henne om att det gjorde jag verkligen inte. Sa lugnt att jag kände av något redan när jag klev in genom dörren, men att hon inte behöver vara rädd... Hon frågade vad jag kände och jag berättade att det är väldigt stark energi i hennes sons rum och en bit ut i hallen. Och att jag kände att någon tittade på mig hela tiden. Då såg jag panik i hennes ögon.

Då fick jag bekräftat.
Hon hade känt av vissa grejer också. Precis från det rummet och i hallen. Hon berättade att hon inte vågat berätta för någon vad hon känt och varit med om. Hon trodde att hon hittat på en massa saker och skrämt upp sig själv, men nu när hon hörde mig berätta samma saker och eftersom hon vet att jag känner av sådana saker, så började hon berätta vad som egentligen händer innanför väggarna.

Hon sover i vardagsrummet och hennes son i andra änden av hallen. Hon känner sig konstant iakttagen och har inte sovit en hel natt sedan hon flyttade in. En natt vaknar hon av en jäkla smäll från hennes sons rum och sonen börjar gråta hysteriskt. Hennes första tanke va att han hade ramlat ur sängen, men när hon kom in i rummet satt han på knäna i sängen och stirrade in i väggen och bara skrek och grät. Han vägrade sova i sitt rum och har inte gjort det sedan dess...

På nätterna vaknar hon av kraftiga smällar från den delen av hallen och en natt plingade även hennes sons ringklocka på hans cykel som stod i hallen.



Hon följde med mig hem den kvällen och sov hos mig. Hon skickade även ett mess till den kvinnan hon hyr lägenheten av och undrade om hon hade märkt av något konstigt när hon bodde där. Hon skrev inte vad jag hade känt av eller vart i lägenheten. Svaret fick t.o.m mina nackhår att resa sig. Jag fick det bekräftat ännu en gång. Hon berättade att hon och hennes dotter också hade haft "besök". Känt sig iakttagna, hört smällar och märklig energi i precis samma rum och del av hall som mig och även min väninna. Känslan jag hade fått va att det va en man och den kvinnan berättade att mannen som hade bott där innan henne hade dött i lägenheten.
Min kompis va vid det här laget livrädd och bävade för att gå tillbaka till lägenheten. Jag sa att hon borde "prata" med "honom" och be honom tona ner sig lite för att hon blir rädd. Både för sig själv och för sin sons skull. Hon svarade att hon kanske borde göra det, men att hon inte vågade. Hon va extremt rädd för att få "svar" tillbaka.


Idag träffade jag min väninna igen och hon berättade att häromdagen hade det varit hemskt i lägenheten. Det hade smällt efter henne när hon gick i lägenheten och då hade hon rusat in i ett annat rum och gråtit och skrek åt "honom" att låta henne vara. Att lämna henne och sonen i fred för att hon är livrädd när han håller på. Då hör hon en smäll i badrummet, sen ett par smällar i hallen för att sedan avslutas med en rejäl smäll i hennes sons sovrum. Efter det hade det varit helt lugnt i lägenheten. Jag hoppas för hennes skull att det lugnar ner sig och att hon kan bo kvar...




Jag vet att detta låter helt jävla vrickat. Att det är bluff och båg. Men jag gör en chansning. Jag väljer att dela med mig av vad jag känner. Jag påstår inte att jag ser spöken för det gör jag verkligen inte. Däremot så känner jag av energier. Vet inte hur jag ska förklara. Jag bara känner. Jag försöker inte känna, utan det bara kommer till mig.

Detta är inget jag går runt och snackar om utan har hållt det ganska privat fram tills nu. Jag gillar inte att prata om det med folk pga rädsla för att bli klassad som en weirdo. Därför håller jag tyst om känningar ibland just för rädslan för att bli dömd. Fick jag välja själv så skulle jag inte vilja känna av sånt här då jag tycker det är lite obehagligt...


[ Fylld av kärlek ]

DATUM: 2012-03-01
Så va man helt plötsligt 30bast. The big 3.0. :)

Hade inte förväntat mig någonting eftersom jag dels jobbade, men även att jag fyllde på en tisdag. Men morgonen började med att hela lilla familjen knallade in i sovrummet med "frukost" på sängen. Smarriga bullar och äppeljuice. :) Mina knasbollar. :)

Väl på jobbet väntade inventering. Tog med lite fika som jag tänkte bjuda på. Det behövs socker när man inventerar!! Haha. Blev överraskad av tjejerna på jobbet med ett presentkort på Vero Moda. TACK!

Men det slutar inte där. Fick sluta tidigare. Kom hem och helt plötsligt hörde jag att Joni snackade med någon utanför dörren. Ett blombud!! Till mig! :) Det visade sig komma från älskade Helen med familj. Började böla såklart. (Ja, mina tårkanaler är felkonstruerade!! *haha*)

Under hela dagen strömmade det in sms, telefonsamtal, inlägg på Fejjan och födelsedagskort i brevlådan. TACK allihopa! ♥

Igår va det dags att böla lite till. Söta Emma (jobbarkompis) kom upp och hälsade på. Med sig hade hon en present. En superfin tygkorg som passar utmärkt till bröd, grönsaker eller liknande. SUPERFIN. Hon syr sådana själv och hon är awesome! Har pratat med henne om att köpa en sån för ett tag sedan, men nu fick jag alltså en i present. Blev helt överraskad och tårkanalerna kollapsade igen. Såklart. Haha.

Jag är så glad och tacksam för allt!!
Tack för att ni finns!
Hela bunten!

[ Today it's my B-day ]

DATUM: 2012-02-28

[ Det värdefullaste jag har ]

DATUM: 2012-02-11



Vad vore jag utan er grabbar?


....INGENTING

[ Mycket turbulens just nu ]

DATUM: 2012-01-22

Hellu alla... (om det nu finns några kvar som går in och läser) :)

Det ekar tomt och kommer nog göra det ett tag framöver tills allt har lugnat ner sig. Mycket som händer just nu och det tar all min energi för tillfället. Kan inte skriva så mycket vad det handlar om eftersom "fel" personer kan läsa och då blir det inte bra. Så jag reder ut allt först och sen kan jag eventuellt berätta. När allt kaos har lagt sig.


Till min mamma: Oroa dig inte för att det är något med familjen. :) Det är det inte! :) Utan mycket runt omkring. Jag, Joni och kidsen har det bra och vi letar efter hus som galningar. ♥ Haha.


Annars är det bra med mig. Mäkta stolt över mig själv att jag för första gången i hela mitt liv verkligen biter ifrån och vågar säga emot när jag tycker att saker och ting inte sköts som det ska. Våga säga ifrån när någon agerar helt käpprätt åt helvete, kommer med tomma hot etc. Jag vågar stå för vad jag tycker och tänker denna gången. Att säga dessa ord och tankar högt, och till personen det gäller, är väldigt stort för mig. Jag har i hela mitt liv varit en tyst och blyg liten mes. Men inte längre. Jag är chockad, men samtidigt väldigt stolt över att jag äntligen tagit tag i det. Och det rejält!


Tänker inte slösa bort en så stor del av mitt liv på något som får mig att må så dåligt och som dessutom går ut över min familj. ALDRIG. Inte längre!

Utgången av allt detta kan jag inte sia om, men i det läget jag är i nu så finns det ingen dålig utväg. Det kan liksom inte bli så mycket värre.



Men nu vet ni att jag lever....fortfarande. :)
Hör av mig igen som sagt när allt lugnat ner sig.

 

[ Ego-time ]

DATUM: 2011-12-26


En Grandinare innan utgång på juldagen.
:)

[ Tema 19 ]

DATUM: 2011-12-26
19. Vad får mig att brista ut i skratt.


Kort och gott: skadeglädje är den enda sanna glädjen.
HAHAHA.

Ne, men jag skrattar så att magen krampar så fort någon snubblar, halkar på ändan eller något annat roligt. :) Absolut inte för att vara taskig, men det ser bara så jäkla roligt ut! Haha. Detsamma när jag gör något. Som typ när jag va yngre och skulle testa att hålla händerna i kors på styret medans jag cyklade. Ett tips; gört inte! Hahaha. Körde in i trottoarkanten och flög över trottoaren och landade i gräset. Haha. Eller när jag åkte inlines nerför en backe utan att kunna bromsa eller svänga. HAHAHA. Slutade med att jag åkte in i älskade Ciz och sen in i trottoarkanten även där. ;)

Eller när vi fastnade med styrerna i varandra när vi cyklade och jag flög över ett staket och fick världens blåmärke över hela låret. Hahaha.

Ja herrejisses. Jag är ganska duktig på att vara klumpig. Eller va förr i tiden kanske jag ska säga. :) Men Ciz och en annan väninna som heter Sandra är champions när det kommer till att dunsa i backen!! HAHAHAHA! Dom har tillsammans förlängt mitt liv med X antal år. :)

*skrattar*

Åh herregud säger jag bara. :)

[ Tema 18 ]

DATUM: 2011-12-22
18. En låt som får mig att gråta.


Jadu.
Efter jag fick mina barn så verkar mina tårkanaler fått fnatt. Haha. Bölar till "Arga snickaren", "Oprah", "Brothers and Sisters", "Extreme home makeover"....you name it! Ibland räcker det om jag bara återberättar ett avsnitt för Joni eller någon annan, så tåras mina ögon. Eller när det kommer på tal att det är lite knapert med pengar, så tåras ögonen igen... Ja, jag är lite knäpp. Haha.

Någon speciell gråt-låt har jag dock inte. Har bölat till olika låtar förr. Absolut. Men alla gånger så har det varit en låt som just då betytt väldigt mycket. Antingen förknippat den med något bra eller något mindre bra. Och jag måste tyvärr säga att jag inte har någon speciell just nu. :)

Skulle jag dock bli dumpad så skulle Adele's "Someone like you" bli min nya gråt-låt. För den tycker jag är bra och har stark text! :)

[ Tema 17 ]

DATUM: 2011-12-21
17. Mina mellannamn och vad jag tycker om dem.


Jag heter Sandra Therese Hildingsson Grandin.
Namnen känns väl okej. Haha. Va ju inne ett tag på att byta namn till Jonna eller Jenna, men fick nerslag från 99% av vänkretsen och familjen. Så som den fjant jag är och "den döda fisk som följer strömmen" så blev det inget med det. Hade frankerat kuvert och ifyllda papper, men det skickades aldrig iväg.

Satt härom dagen i soffan med min päääschii och vi pratade lite om mitt mellannamn Therese. Tänk om jag hade hetat Therese som första namn. Tessan liksom. Haha. Skulle varit roligt på ett sätt för jag har aldrig fått ett smeknamn som kommit naturligt liksom. Sandra....vad kan man kallas då liksom? Sassa kanske, men det känns så fjortis på något sätt. Då är jag hellre utan. :) Då kör jag hellre på efternamnen. Grandinar'n och ett mindre smickrande smeknamn jag fick under gymnasiet av en killpolare; Hilding Vilding och det får jag höra fortfarande av honom. Haha. Det lever kvar. I gengäld gav jag honom ett smeknamn, Abblin Dubblin Lightningpenis. Haha. Töntigt. I know! Med det va det bästa jag kunde komma på just då. HAHAHAHAHA.

Ne...men kanske ska byta namn till bara Tess?
Det vore kanske något? Lagom till 30års krisen... ;)

[ Tema 16 ]

DATUM: 2011-12-19
16. En dålig vana jag önskar att jag inte hade.


Oj.
Vart ska jag börja? Haha.
Men nu va det en av dom jag skulle välja.

Jag har väldigt svårt att ta konflikter. Det är inte det att jag är rädd för det, utan mer att jag oftast är så frustrerad och arg när det händer så att jag bara ignorerar, skiter i det och är tyst istället. Drar mig gärna undan och surar för mig själv en stund och sen är det bra. Haha. Är en riktig surbulle ibland. ;)

MEN, jag har börjat förändra denna dåliga vana. För det är bättre att ta smällen direkt när den kommer istället för att gå och dra ut på det. För det är bara att inse, 9 gånger av 10 så blir det värre av att man har ignorerat och inte rett ut det på en gång.

Detta är något jag kommer jobba på tills det är helt borta. :)


Jag som surbulle. Haha. :)

[ Tema 15 ]

DATUM: 2011-12-15

15. En bild på mig och min bästa vän/vänner.

[ Tema 14 ]

DATUM: 2011-12-14
14. Min största rädsla.



Något jag verkligen fruktar är att jag lever längre än mina barn.... Jag vill verkligen inte behöva gå på mina barns begravning. Det är inte så det ska vara och så hoppas jag verkligen inte att det blir.

Usch.
Ögonen börjar tåras varje gång jag oroar mig för våra kids. Kan man låsa in dom tills dom är 50? Haha. Så att ingen misshandlar dom, ingen rånar dom, ingen krossar deras hjärtan. Men det kan man ju inte göra... Jag vill ju att dom ska busa och ha roligt, lära känna härliga människor, lära sig att älska och att älskas och få en fin familj...

Älskar mina barn och kommer alltid göra. ♥
Love for life.

[ Tema 13 ]

DATUM: 2011-12-13
13. Någonting jag oroar mig för.


Oj.
Vad oroar jag mig inte för?? :)

Oroar mig för alldeles för många saker tror jag. Allvarliga och mindre allvarliga.
Jag oroar mig bl.a för:
-att komma försent till olika möten, till jobbet, till fikan...etc vilket resulterar i att jag jämt är tidigt på plats.
-att inte ha pengar till räkningarna. Detta är något som jag har oroat mig för varje månad under tiden jag har varit mammaledig.
-att mina barn ska bli allvarligt sjuka.
-att någon ska bryta sig in och antingen röva bort eller göra illa våra barn. Vilket jag drömmer väldigt ofta och varje gång mår man lika illa när man vaknar. Hur ska det gå den dagen vi köper hus?? Haha. Jag kommer ha alla larm som finns! :)
-att flygplanen på våra resor ska haverera och vi kraschar och dör utan att kunna rädda våra barn.

..... och massor med mer, men kan inte skriva allt för då blir det moooooonsterlångt inlägg! :)

[ Tema 12 ]

DATUM: 2011-12-10
12. Något jag ångrar.


Den här är svår...
*paus*
Ja, det tycker jag nog...


Kan vara helt ärlig och erkänna att jag har gjort en massa grejer jag inte borde ha gjort, men vet inte direkt om jag ångrar något. För saker händer. Medvetet eller inte. Och just när man är mitt i det så tycker man att man handlar rätt. Eller så gör man käpprätt åt helvete fel, men man skiter i det. Haha.

Som sagt så ångrar jag väl inte direkt något. För på något skumt sätt så tror jag att allting har en mening. Det ena leder alltid till något annat. Så är det. Däremot kan jag säga att om jag fick chansen att spola tillbaka tiden så skulle jag nog inte sudda ut något, men jag skulle hantera vissa saker helt annorlunda.


Gör om, gör rätt! :)


[ Tema 11 ]

DATUM: 2011-12-09
11. Betydelsen/Anledningen till mitt bloggnamn.


Oj. Det här kommer bli lite rörigt. :) Men jag gör ett försök iallafall.

På den tiden jag höll på med Lunarstorm så kallade jag mig CopyKissen. Efter ett tag tyckte jag att det va för långt och ändrade till en förkortning, CK. Men ombytlig som jag är så tyckte jag efter ett tag att det va för kort. Haha. Så då ändrade jag om det till CeeKaay istället. Sen la jag ner Lunar och startade bloggen. Namnet fick duga, men såhär i efterhand skulle jag vilja ändra det. Dock vet jag inte hur man gör på smidigaste sätt, för jag vill inte bli av med alla inlägg med barnen...

Så det får vara som det är. :)

Så! Där har ni det! :)


[ Tema 10 ]

DATUM: 2011-12-08
10. Om jag blev snuskigt rik...


...så skulle jag:

♥ betala av alla lån och skulder jag/vi har, samt ge mina föräldrar och bröder en rejäl slant. Även mina bästa vänner.
♥ köpa en studio och alla tillbehör jag kan tänkas behöva! :)
♥ lägga pengar på ett riktigt fint hus där min lilla familj skulle bo tillsammans och ha det hur härligt som helst. Allt betalt och allt rustat precis så som vi vill ha det.
♥ bjuda med alla vänner med respektive och barn på en solsemester utan dess like.
♥ skänka bort en massa pengar till bl.a medicinsk forskning.
♥ förverkliga någons dröm som den personen kanske inte kan genomföra pga brist på pengar.
♥ köpa upp några hyreshus och låta hemlösa få bo där och få tillgång till mat och tak över huvudet.
♥ försöka starta upp en organisation där man samlar ihop leksaker, kläder och liknande till barn som kanske inte annars får några julklappar/födelsedagspresenter pga att deras föräldrar inte har råd. Detta skulle jag vilja starta upp i alla större städer till att börja med.


Ja...det va lite av det jag kom på just nu. :)
Och trots allt jag skulle göra om jag blev snuskigt rik, så skulle jag ju fortfarande vara snuskigt rik eftersom jag skulle ha så sjuuuukt mycket pengar. ;)